www.DigitaliaGalleri.se
www.MilkRiverUniversity.se
www.AkterKastellet.jerrylinder.se
Moffas@Spray.se
+46 0707 534 539
 |
| - Sveriges Radio Motala...sa Sven Järring i elektromagnetismens barndom. Datorn på bilden är tillverkad i Motala och heter ABC80 vår första PC. Därovan hänger min telefon som är smartare än den gamla datorn. Jag kallar den FICKTEATERN...med den når du allt MoffaFridolin lagt ut: www.AkterKastellet.jerrylinder.se |
 |
| Har man sagt allting har man inte sagt någonting,men... en bild säger mer än tusen ord... visst syns det att vi är på väg mot WåhlingeMarket där musiken är allt. |
 |
| På den färglagda pärmsidan finns förklaringen till den musikaliska strömningen där ena fasen tydligt visas från ingenting till något stort och väldigt, från ettstrukna a,b, c, d, e och f, g och a igen som fortsätter med den tvåstrukna oktaven. Från noll och ingenting växer rörelsen genom den ena cirkeln till den andra ut i evigheten. Nils-Erik i PRO-C-Dur hade ett batteri av munspel i olika durer för att hänga med Axel, Leif och John som alla spelade i Järnarevyn en gång för länge sedan. Nu är vi på väg mot den första musikalen, och vår titan, August Strindberg skulle dö av avundsjuka för att han inte får vara med... |
Vattentornet syns på håll, det står på högsta punkten i stationssamhället där Vatt-Anna steg av på sin första resa ut i världen.
Högst där uppe står ett två tums järnrör som är målat rött och vitt och har en svart kinahatt på toppen.
Det är en signal som visade att det i botten på röret finns en triangelpunkt som Lantmäteriet markerade 1959 i samband med grundkartearbeten inför en ny plan över tätbebyggelsen.
Sedan dess har man bebyggt Nedre och Övre Starrbäcken och hela Enegärdet. Efter det bebyggdes Södra Kallfors och nu Pärlängsberget och en stor del av Kallfors ägor på vägen in mot Järna centrum då man kommer från Södertälje och förbi Tveta och tippen som ligger mäktig mellan Tvetavägen och Sörmlandsleden vid Vaskasjöarna. All bebyggelse måste planeras i detalj och då utgår man från grundkartan som i sin tur vilar på polygonnät och triangelnät. Men nu sedan ett antal år kan man orientera sig på sateliter som snurrar runt jorden och ger signaler ner på jorden så att man kan få reda på var man är. Sateliterna i sin tur mätes in från säkra stationer på jorden, en av dem ligger i Onsala.
Tre sateliter behövs för att man skall kunna orientera en punkt på marken, fyra ger en överbestämning för säkerhets skull. Kinahatten, en plåtkon som ser ut som en triangel från alla håll, med sidan 40 cm
kom till då vår stång på skorstenen vid värmeverket vid Igelsta inte blev ensam där uppe. En radiomast blev uppsatt bredvid vår som gjorde att det var svårt att bedöma vilken som var vilken. När idén var född sattes tio andra koner upp på strategiska platser i staden, till exempel på Astra skorsten. Idag har de inte samma prioritet på grund av satelitmätningarna.
The Bikers kommer nerför backen och svänger in på Åsgatan och parkerar inne på gården. Sex vuxna gossar som är hungriga på äventyr tar av sig hjälmarna och lägger dem i Nickes sidovagn som just blivit ledig. En ung dam med intelligent blick har just lämnat sin farkost och sällat sig med "gossarna". så går de runt huset och kliver in till disken alldeles innanför dörren. Där står två snyggingar och ler så rart och frågar vant... "vad får det lov att vara?"
Det är så det brukar gå till på Café Åsgatan 2. Där finns kaffe av olika sorter och där finns nybakt bröd, både kaffebröd och bredda smörgåsar, allt kan man expediera, och det är inte dyrt.
En efter en går man ut igen och letar upp ett ledigt bord i trädgården bakom huset. Där finns det fruktträd och buskar och denna dag skiner solen varm och god så det är skönt att sitta i skuggan.
När all kommit ut och satt sig blir det tyst en stund. Vid ett angränsande bord sitter några bagpackers och pladdrar. Inte lätt att höra vad de säger eftersom de prata tyska, i alla fall tycker Sigge det, han som läste detta språk när andra läste spanska.
Så harklar sig Sigge och vill berätta något, något mycket viktigt, tycker i alla fall han. Han undrar -
- Jag undrar, säger han, om det inte är någon av er som funderat över hur vi har kommit hit, jag menar, vem det var som angav riktningen, så att säga. Tänk på Hingstmannens penis, eller skapet då det gäller en hingst. Vem ristade?
- Det var väl nå´n, sa Sacke...måste det väl ha varit.
- Jag tror att du har sett något på nätet, något i stil med geocasting, sa Svempa och såg förnuftig ut.
Nej, det tror inte jag, sa Kristi, jag tror att vedebörande sitter här vid bordet, inte sant? Sigge!!!
Nu börjar tyskarna höja sina glas och sjunga en truddelutt som de svenska killarna och deras likaledes svenska brud fick sjunga i skolan: Mein hutt der hatt drei ecken, drei ecken hat mein hott, ond hat er nicht drei ecke dann ist es nicht mein hott.
Man kan säga att detta var tyska på svenska, vad stavningen beträffar, och i verkligheten hade dessa strofer en undergörande verkan. Det blev bara så att borden sattes ihop och så började berättandet på en tämligen flytande engelska, tack och lov.
Backpackers, män/kvinnor med ryggsäckar, tre till antalet, kom från det håll som MC-gänget var på väg, således mot Wåhlinge Marknad. De hade åkt från Stockholm till Mölnbo, och därifrån hade de gått en s.k. sockenvandring.
- Vad betyder Sockenvandring, frågade Kristi, som aldrig hade hört detta begrepp.
- Sockenvandring i detta fall betyder en vandring runt Mejerigårdarna i Vårdinge.
- Det där blev man ju inte mycket klokare av, sa Melle, som aldrig satt sin fot utanför huvudstaden.
- Du, sa Sigge, jag ska säga dig att det finns många som bor i Mölnbo som inte heller vet vad Mejerigårdarna är för något, men till dig kan jag säga att det fanns sju säterier där i Vårdinge och fem av de stora gårdarna ägdes av ett aktiebolag som hette Mejerigårdarna AB.
Vi har gjort en underbar vandring runt dessa gårdar, sa Karl, språkröret från Dresden i Tyskland.
När vi kom till Hildemar Lidholms Nådhammar gick vi ner till sjön och steg ombord på en turbåt som tog oss på en sightseeingtur runt sjön och vid Grottberget steg vi iland. Vilka spännande grottformationer man finner där. Tack vare vår "FICKTEATER" kunde vi få all information som vi önskade. Vi såg eremitens lilla stuga som han byggde vid 60 års ålder när hans fru dog. Han ville vara ensam där men under tre år kom det 1500 personer och hälsade på; han var en pensionerad ingenjör på Ljusfabriken på Liljeholmen.
- Har ni gått ända hit, frågade Svempa, och var har ni sovit någonstans?
- Vi sov över i en av de stora grottorna alldeles nere vid vattnet. Där kunde vi också ha en liten eld.
På morgonen klättrade vi upp på toppen av berget. där har man en sagolik utsikt över sjön till andra sidan där Nådhammar ligger. Man kan stå där och drömma sig tillbaka till den tid då forntida människor kom med sina flatbottnade båtar från det stora havet. På båda sidor om sjön finns det fornborgar. Här vid Grottberget vid Ernesidan och på Johannesberg söder om Nådhammar.
Nästa ligger vid Nysund, Nysundsberget och det sista inte långt från järnvägen på ett berg vid Östersättra.
- Vad tror ni att fornborgarna var till för, frågade Karl, och Nicke som var poet hade en alldeles egen uppfattning om dessa högt belägna punkter svarade genast. Jag tror att det var forntidens kyrkor.
När man kommer upp så att man kan se landskapet vida omkring, får man en särskild känsla. Människor vill alltid se något utöver det vanliga, något utöver är just vad religion betyder.
Intressant synpunkt, sa Karl, har aldrig hört det förut, man säger ju att det är en borg och tänker på strid.
- Ja, sa Nicke, livet är en strid, och för att stå ut behöver man en god allmänbildning.
- Så sant, sa Karl, om jag skulle berätta vidare, om ni vill veta?
- Det ville våra svenska Bikers och deras Gallionsfigur, och därför bad de Karl fortsätta berättelsen om deras vandringsfärs genom det svenska landskapet.
Från Grottberget tog de sig genom skogen till en timmerväg som går förbi Fårsjötorp och vidare till Vrå gård. Ytterligare några hundra meter har vi järnvägen mellan Hölö och Vagnhärad, och på andra sidan har vi vändhållplatsen för bussar som går mot Järna och Södertälje.
- Så ni kommer med buss hit på Café Åsgatan 2? sa Sacke.
- Nej då, sakta i backarna, sa Karl, och de andra två gossarna log, vi har besökt en vän som går en kurs hos antrposoferna på Nibble, där har vi också sovit över, efter att har vandrat runt i trädgårdar och sett fontäner nere vid sjön. Vi vilade oss där och åt på restaurangen där, och idag har vi ätit frukost där innan vi tog bussen vidare till Järna. Och nu har vi vandrat runt här i samhället och varit på biblioteket, och i kväll åker vi hem.
Vi ska också åka vidare, sa Sigge, och reste sig upp, vi ska åka en spännande väg mot Mölnbo, en väg genom storskogen, man säger Sjundaskogen, en skog som är uppdelad i smala remsor så att alla bönder inom ett stort område skulle ha virke till byggnation.
- Vi får tacka för trevligt sällskap, hoppas vi möts igen, sa Sigge och klappade om sin nyblivna vän.
- Du ska få min adress så kan du kontakta mig om ni kommer till Dresden någon gång. Tjao...
The Bikers tog på sig hjälmarna och kickade igång sina maskiner och åkte vidare längs vägen till Wåhlinge Marknad...
Fortsätt: The Bikers på http://Fickteatern.blogspot.com / antroposofi...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar