 |
| Från utställningen 2012 Fickteatern inramad på väggen. Vår första PC, ABC80... |
Nu är det möjligt att läsa allt som vi lagt ut på nätet.
Vem som helst kan läsa och kommentera.
Tillsammans kan vi skapa en teater här hemma och på den visa upp det som har funnits och det som skan skapas av oss; allt som kan göra livet värt att leva. allt hinner kanske inte förverkligas under vår tid, men ändå - mycket måste byggas på gedigen grund. Många sådana grunder går att finna om man bara har tålamod. Här nedan kommer en presentation av personer som betytt en del för vår kultur.
Var så goda här kommer en kavalkad:
Akter-Kastellet
2000-03-20
En historia i svart på vitt...
Moffa är med i GGG. Tre årsmöten har han bevistat och det är Gunnars fel. Nu senast blev han trakasserad på det mest charmanta sätt. Mästaren sa: "Skriv något om Nordenskiöld och diabas!"
Medverkande:
Emanuel Swedenborg, andeskådaren.
Otto Henrik Nordenskiöld, sjöfararens farfars bror.
Adolf Gustaf Nordenskiöld, sjöfararens farfar.
Nils Nordenskiöld, sjöfararens far.
Adolf Erik Nordenskiöld, sjöfararen själv.
Erik af Klint, anfader till konstnärinnan.
Gustaf af Klint, Eriks son.
Hilma af Klint, konstnärinnan, konteramiralens dotter.
Louise Mörner, ägarinnan till Långbro Gård 1812.
Louis Mörner, en konstintresserad från trakten.
Geologen Mörner, alla känner väl honom.
Per Sahlstedt, donator av Berga gamla skola i Mölnbo.
Boris Wredenmark, arkeolog med många marlekor.
Herbert Pontin och Gunnar Eriksson i Hjälminge.
Handlingen utspelar sig i huvudet på Moffa tidigt en måndagsmorgon innan Kristina hunnit sätta fart på gubben. Han ligger kvar i sängen med sitt utredningsarbete. Plötsligt hittar han en tråd och försiktigt börjar han nysta.
Swedenborg menade att en verkligt kristen människa också skall handla som en kristen, och just av den anledningen hyllas han år 2000. På 1700-talet var han en naturvetare och mystiker. Adolf Gustaf Nordenskiöld och hans bröder var hängivna swedenborgare och mineraloger. Nils blev far till Adolf Erik. Han tog initiativet till Finska Vetenskapssocieteten och Finlands Geologiska Undersökning. Han var en betydande mineralog och utarbetade ett mineralogiskt system samt utgav en karta över Finlands isrefflor. Nils hade en mera nykter syn på naturen än de tidigare Nordenskiöldarna.
Otto Henrik, en föregångare till Adolf Erik Nordenskiöld på De Sjungande Sju Haven, var med om den ohyggligt spännande natten då hela svenska flottan låg instängd i Finska viken men lyckades smita ut på ett mirakulöst sätt. Med i flotteskadern fanns också två mycket erkända kartläggare och navigatörer, Erik och Gustaf af Klint. De har direkt anknytning till Louise Mörner, eftersom hon och Moffa bevistade samma konstutställning på biblioteket i Södertälje där Hilma af Klints inspirerande konst visades mitt i veckan för några år sedan. Det var bara Louise och Moffa där för tillfället, och därför föll det sig så att de utbytte några ord om konstnärinnan….
och därmed löper tråden vidare till Per Sahlstedt, vilken bland annat var bankfullmäktige i Riksbanden.
Men hur i Jesu namn kan man komma till Riksbanken från Hertig Karls hemseglande flotta. Det är ju ett gap däremellan. Och det är just gapet det handlar om, ett mellanrum som skall fyllas ut med något. Men tråden löper faktiskt friktionsfritt hela vägen, kolla själv, och nu fortsätter vi så vi får se om Moffa lyckas ro projektet i hamn.
Per Sahlstedt var en fattig pojke med ett utomordentligt huvud. Han blev så småningom inspektor åt Louise Mörner på Långbro Gård i Vårdinge. Så står det i alla fall i de handlingar som Moffa hämtat hem från Länsstyrelsens lantmäteriarkiv i Stockholm, och där har vi alltså den gemensamma nämnaren; Mörner, Louise Mörner. Medelst koppar och silver knyter vi dessutom ihop Riksbanken med geologen Mörner som vi alla känner igen, inte minst från televisionen och otaliga experiment med mystiska krafter i jordskorpan. Och jordskorpan mina damer och herrar, den ligger inte still. Den är i allra högsta grad levande, som Swedenborg säkert skulle ha sagt, ty den rör sig av tektoniska krafter. Naturligtvis har den alltid rört sig, som Gallileo Gallilei tänkte tyst för sig själv om jordklotet, då påven satte munkavle på honom. Och vad säger nu vår vän geologen? då Högskoleämbetet ber honom hålla käft …
Nåväl nu tror jag Moffa håller på att knyta knut på sig själv, bäst att flyta vidare. Det finns således ett inre tryck och en massa som vill ut och det är just det som driver den här storyn från Nordenskiöld, de vita viddernas man, till DIABAS, som är svartare än svart.
Det var så att GGG var på besök hos Mr Marleka, allas vår välkända arkeolog, känd från lokaltidningarna i många år. Gruppen åkte hem till Boris en kväll och så vandrade de utefter västra stambanan bort mot Gerstaberg. En man i sällskapet urskiljde sig med en bredbrättad hatt och presenterade sig som Herbert Pontin. Moffa som inte varit med på gruppens utflykter tidigare, och aldrig träffat Herbert, blev nyfiken och följde honom i spåren. Han sa att han var över 80 år och att han nyligen varit på en resa och vaskat guld. Vidare berättade han att hans goda vänner kallade ett litet berg, mitt för Tvetavägen, för Herbertsberg. Det är en brant bergväg invid vägen mot Vackstanäs och Nykvarn och i den bergväggen finns ett brett svart band av diabas som tryckts upp i en spricka. Varje gång Moffa åker förbi diabasgången tänker han på Herbert och undrar om han fortfarande finns bland de letande.
En som pressade sig fram var upptäcktsresande A.E. Nordenskiöld. Han hade det i generna som du kan förstå. Han blev intendent på Naturhistoriska Riksmuseet och innan han lade näsan i vädret planerade och genomförde han en resa med motorseglaren Vega, som slöt en bana genom is och tropiska vatten, runt Europa och Asien.. Han var den förste som gjorde en resa runt kontinenterna genom Berings sund, vi kallar den Nordostpassagen. Han hann också medverka till att 7000 brunnar borrades ute i världen där man fick upp friskt dricksvatten. Det var tanken på alla familjer ute på fyrarna som fick honom att bli Diamantborrningsföretagets talesman. Nordenskiöld var också en hängiven kartsamlare och kommer du till Helsingfors universitet kan du gå till biblioteket och fråga efter Nordenskiölds kartsamling. Den är enorm och innehåller kartor från tidens ände och täcker hela världen.
Så till Gunnar Eriksson i Hjälminge. Då Moffa fann Geologiska Föreningens jubileumskrift (125 år ), fanns GGG med på baksidan med telefonnummer till Sten. Moffa ringde upp Sten och han sa: Då ska du tala med Gunnar, och så fick han Gunnars telefonnummer och ringde upp. Efter en tid träffades de två på uttalad tid på Sällskapsberget utanför Gnesta, och det var då Gunnar gav honom adressen till Sjöfararens sista vilorum.
På Västerljungs kyrkogård finns det Halvylska Mausoleet, men det var inte det som intresserade Moffa. Nej det var tre gravstenar som alla tillhörde familjen Nordenskiöld och alla tre är av en svart bergart som går under namnet diabas. En ädel man ligger begravd där, långt från sin barndoms stenar på Frugård i Finland, men inte långt från sin älskade egendom i Trosas skärgård, Dalbyö.
Nu är det så här förstår du, att GGG i denna skrift lika gärna kunde betyda Gunnar, Gamle, Gubbe,
Karins uttryck , för det är hon som kom på´t, och det är Gunnar som med sitt lättsamma och kunniga manér fått Moffa att ägna två studiecirklar denna vinter och vår åt tvärvetenskapliga studier. Mången gång har Moffa hört Mästaren säga: "att det skall vara så svårt att hålla ihop en cirkel…", men du Gunnar, förlåt oss, vi har haft det väldigt trevligt; och …vi har lärt oss massor om så´nt som har nära anknytning till diabas också!
Nu vet vi att – en obelisk av diabas- skall bli symbolen för vårt geologiska kunnande i Gnesta.
att tio år med Gunnar, är en kort tid i mineralogins historia, men en lång och rik tid i pionjärernas.
att historien ovan tillägnas dig Gunnar, skaparen av denna rörelse.
att Moffa är nästan densamme som Jerry Linder, morfar till Kapten Persson, Fia-Kan-Kälv,
Moa-Pin-Yin, och Maskisen-Max-Dartan-Yang, samt Messias-Med-Messilen;
tillsammans driver de företaget:
Moffa & Co
i svart på vitt
Till slut:
Hej svejs…granit och gnejs !
Tack Gunnar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar